Moralfilosofi...Näe.

Det är filosofi examationsseminarium imorgon och i all dess glans har vi suttit i gruppen och analyserat, svettats, våndats, blivit helt jävla dumma i huvuderna, fått upp adrenalinet, diskuterat lite till... and you name it. Nu har vi iaf kommit till stadiet där vi lämnat allt öppet, fritt i luften, bollen är kastad.
Och som sagt så har det blivit mycket funderingar kring just moralfilosofi, ja ämnet vi fastnade för. Och jag tänker tillbaka på en artikel jag läste i Correspodenten för ett par veckor sedan att " Det kommunistiska manifestet" av Marx och Engels är slutsålt och påväg till ny tryck i öst p.g.a. börskrachen. Att människor börjar läsa sånt som är 160år gammalt skräp, en analys av en statsmakt som var skapad för 1800-talet. Jag kan iofs förstå att man börjar få funderingar kring om det verkligen är bra att leva i det kapitalistiska samhälle vi lever nu och att man vill ha en stöttepelare att luta sig emot när saker faller samman. Människor behöver något att vila sig på när det krisar. Ja, men som Felicia drog en parantes om detta till religionen. När människor får det svårt i livet, råkar ut för något hemskt så kanske de kommer på att" -ja, jag har ju ett ursprung som jude", och sen blir det som ett stöd i det jobbiga. Samma sak med moralfilosofin, det är bara en hjälp till reflektion, ett ljus i mörkret. Men ingenting man kan bygga vidare på.
Men ja, fröet till en diskusson, ett uppvaknande. Men eftersom vi alla är individer så kommer vi aldrig få en absolut moral att följa efter. Det kommer alltid vara en öppen diskussion och tack och hej, men fasen vad onödigt!